Från Skånskan.se
Anja von Wenckstern. Armband med utbytbara blickfång. Guld, silver, koppar, ebenholts, korall, dekorationsgräs, konstgjord päls.
Foto: Britte Montigny
Unika smycken på Formargruppen
MALMÖ. Till vardags handlar det om skånskt konsthantverk. Men just nu är det tyska smycken som visas hos Formargruppen.
Formargruppen, det unika konsthantverkskollektivet vid Lilla Torg i Malmö, tillhandahåller ”till vardags” ett kräset urval produkter skapat av i första hand skånska textil-, glas- & träkonstnärer, keramiker och smyckesmeder. Då och då även utställningar med verk av gästande konstnärer/konsthantverkare.
I ögonblicket aktuella gäster är Anja von Wenckstern och Inke Lorenzen, två tyska, gediget utbildade smyckekonstnärer som Kinna Sturesson, en av Formargruppens egna smyckekonstnärer, kom i kontakt med när hon deltog i en smyckemässa i Kiel hösten 2009.
Sedan 1994 driver Anja och Inke firman/verkstaden Goldschmiedepunkt i Kiel.
Det tyska företaget är kanske inte riktigt ett nutida tyskt svar på anrika svenska juvelerarfirmor som till exempel Bolins, men ändå.
Till skillnad från många av dagens unga smyckekonstnärer, som gärna arbetar med alternativa material som plast, trä, läder och tidningspapper föredrar Anja och Inke att kombinera dyrbara återvinningsmaterial (koppar, silver, guld, platina) med pärlor och färgsprakande halv- och helädelstenar som de i tålamodsprövande arbetsprocesser smälter samman till smycken så unika, att de söker sin like i varje fall i nyare svensk smyckekonst.
Fram till den 21 april kan de bjuda malmöbor i allmänhet och smyckeintresserade i synnerhet på smakprov av smycken som de dyrbara materialen gör tidlösa på samma gång som formgivningen är stram, nutida och uppdaterad, närmast abstrakt.
Fast visst. Här finns även inslag av lekfullhet.
Anja von Wenckstern har bland annat skapat ett stelt armband med sinnrikt utbytbara blickfång av så skilda material som konstgjort gräs, konstpäls, ebenholts och korall och Inke Lorentzen använder gärna både getläder och färgat glas som alternativa material i sina halssmycken.
Smycken – i varje fall den typ av smycken som Anja von Wenckstern och Inke Lorentzen skapar – hör hemma i estetikens ingenmansland.
De är varken ren konst, ren formgivning, rent hantverk eller ren brukskonst.
Inte heller något mitt emellan utan snarare något slags ”allt-på-en-gång”.
Det här är konst, absolut. Varje smycke är unikt, unikt som en skulptur eller ett måleri, och liksom dessa fött ur lusten att skapa, att ge det abstrakta begreppet ”skönhet” en synlig gestaltning.
Men det är också formgivning – utan den skulle materialens inneboende skönhet inte bli synlig.
Och givetvis är det hantverk – det är handens skicklighet som til syvende og sidst förlöser formen.
Att det också är brukskonst säger sig självt.
Visst är smyckena vackra där de som dyrbara ”objet d”art” ligger i låsta montrar, men levande blir de först i det ögonblick de blir burna, kommer i bruk.